Agronomringen

Agronomringen, som kommit att bli ett samlingstecken och en enande symbol för agronomerna, har en över 100 årig historia.

Bakgrund
Det var den 9 oktober 1874 som förslaget om en kamratring lades fram av den vid Ultuna lantbruksinstitut studeranden Henrik Granholm. Redan den 22 oktober samma år fastställdes ett förslag till klackring av Ultuna elevkår, där en plog var ingraverad. Modellen slog dock aldrig igenom och 1876 presenterades en ny modell, även den med ett plogmotiv. År 1882 presenterades den första modellen med ett sädesax. Även studenterna vid Alnarp hade väckt frågan om en gemensam examensring och år 1882 fastställde de en agronomring med ett veteax runt ringen i guld.

År 1902 inleddes förhandlingar mellan de två elevkårerna om antagandet av en gemensam agronomring. Inregistreringen av ringen verkställdes 1904 och hovjuvelerare Hallberg i Stockholm fick i uppdrag att tillverka ringarna. Redan två år senare skedde återigen intensiv dialog mellan studentkårerna i Alnarp och vid Ultuna om hur ringen skulle se ut och efter dialog beslutades återigenom om en ny version där veteaxet kom att ligga som en upphöjning runt ringen och den blanka kanten gjordes betydligt lägre.

Ringmottagarceremoni
Rättigheterna till ringen överfördes från de båda studentkårerna till Svenska agronomförbundet år 1932. Svenska agronomförbundet överlät sedan i sin tur tillbaka rättigheterna till Lantbrukshögskolans studentkår som senare kom att bli Ultuna studentkår. I deras regi fick ringen mer av en kamratrings karaktär än en examensring. Den ceremoni där ringarna delats ut har kallats för ringmottagarceremoni.

Numer får alla ringen som avlägger agronomexamen (och betalar för den), och därför kan ringen betraktas både som examensring och kamratring.